Vad är ett aktieägaravtal och behöver du ett när du startar norskt aktiebolag?

När flera personer startar ett norskt aktiebolag tillsammans är det lätt att främst fokusera på att få bolaget registrerat, öppna bankkonto och komma igång med verksamheten.

Det är naturligt. Men för många bolag uppstår de svåra frågorna senare: Vad händer om en aktieägare vill sälja? Vad om en person arbetar mycket mer än de andra? Vad om aktieägarna är oeniga om strategi, utdelning eller framtida finansiering? Och vad händer om en aktieägare avlider, blir sjuk eller slutar bidra?

Bolagsordningen och aksjeloven ger en ram, men de löser inte allt. Därför ingår många aktieägare ett aktieägaravtal.

Vad är ett aktieägaravtal?

Ett aktieägaravtal är ett avtal mellan två eller flera aktieägare i ett bolag. Det reglerar hur aktieägarna ska agera gentemot varandra och hur de ska utöva sina rättigheter som ägare.

Aktieägaravtal används ofta för att reglera:

vem som ska sitta i styrelsen,
hur aktieägarna ska rösta på bolagsstämma (generalforsamling),
när aktier får säljas,
om de andra aktieägarna ska ha företrädesrätt,
vad som händer om en aktieägare lämnar bolaget,
hur tvister ska lösas,
om aktieägare har skyldighet att arbeta i bolaget,
hur bolaget ska finansieras,
när utdelning får ske,
vad som händer om en aktieägare avlider, blir sjuk eller går i konkurs.

Ett aktieägaravtal är särskilt användbart i små och medelstora bolag med få ägare, där samarbetet mellan aktieägarna är viktigt för bolagets verksamhet.

Varför räcker inte bolagsordningen alltid?

Alla norska aktiebolag måste ha en bolagsordning. Bolagsordningen är bolagets grundläggande regler och registreras i Foretaksregisteret. Den ska bland annat ange bolagsnamn, verksamhetsändamål, aktiekapital och aktiernas nominella värde.

Men bolagsordningen är ofta kort och allmän. Den passar inte alltid för att reglera mer detaljerade frågor mellan aktieägarna.

Ett aktieägaravtal kan vara mer flexibelt. Det kan innehålla praktiska och kommersiella bestämmelser som parterna inte nödvändigtvis vill offentliggöra genom bolagsordningen.

Exempel: Bolagsordningen kan ange att aktier endast får överlåtas med styrelsens samtycke. Aktieägaravtalet kan reglera mer i detalj hur priset ska bestämmas, vem som har rätt att köpa, hur snabbt betalning ska ske och vad som händer om parterna är oeniga om värderingen.

Ett aktieägaravtal binder normalt endast parterna

En viktig utgångspunkt är att ett aktieägaravtal normalt endast binder dem som har ingått det.

Det innebär att avtalet som huvudregel inte binder bolaget, styrelsen, VD eller nya aktieägare – om det inte finns särskild rättslig grund för det.

Detta är en viktig skillnad mellan bolagsordning och aktieägaravtal:

Bolagsordningen reglerar bolagets rättsliga ram och har bolagsrättslig verkan.
Aktieägaravtalet är ett privaträttsligt avtal mellan aktieägarna.

Om en aktieägare röstar i strid med aktieägaravtalet på en bolagsstämma, är bolagsstämmobeslutet normalt ändå giltigt. Aktieägaren kan ha brutit avtalet gentemot de andra aktieägarna, men bolagsbeslutet är normalt inte ogiltigt enbart av det skälet.

Därför är det ofta viktigt att tänka noga igenom vad som ska finnas i bolagsordningen och vad som i stället ska finnas i aktieägaravtalet.

Aktieägaravtal tolkas enligt ordalydelsen

I Rt. 1994 s. 581 behandlade Høyesterett en tvist om tolkningen av ett aktieägaravtal. Frågan var om ett avtal om skyldighet att köpa aktier kunde tolkas brett, så att det även omfattade en situation som inte tydligt följde av ordalydelsen.

Høyesterett ansåg att avtalet måste tolkas enligt ordalydelsen. Det kunde inte ges en utvidgad, syftesbaserad tolkning.

Domen är praktiskt viktig eftersom den visar att aktieägaravtal bör utformas precist. Om parterna vill att en bestämmelse ska gälla i specifika situationer bör det tydligt anges i avtalet.

Det är riskabelt att anta att ”alla förstår vad vi menade”. I en senare tvist kommer domstolarna ofta att lägga stor vikt vid vad avtalet faktiskt säger, särskilt när avtalet ingåtts mellan professionella eller kommersiella parter.

Vad bör ett aktieägaravtal innehålla?

Innehållet i ett aktieägaravtal bör anpassas till bolaget och aktieägarna. Ett avtal mellan två grundare i ett startupbolag behöver inte nödvändigtvis se ut som ett avtal mellan investerare i ett moget bolag.

Det finns ändå flera områden som ofta bör övervägas.

1. Ägande och aktier

Avtalet bör ange vem som äger aktier i bolaget, varje aktieägares ägarandel och om det finns olika aktieslag.

I små bolag är detta ofta enkelt. Ändå kan det vara användbart att beskriva ägarstrukturen tydligt, särskilt om aktieägarna har olika roller eller har bidragit med olika typer av värde.

Exempel: En aktieägare bidrar med kapital, medan en annan bidrar med arbete, teknik eller kundrelationer. Avtalet bör då förklara hur parterna har bedömt detta och vilka rättigheter och skyldigheter som följer av ägarintressena.

2. Styrelsens sammansättning

Aktieägaravtalet kan reglera vem som har rätt att nominera eller välja styrelseledamöter.

Detta är särskilt viktigt när en aktieägare inte ensam har majoritet, men ändå ska ha rätt till styrelserepresentation. Det kan också vara relevant när investerare kräver en styrelseplats som villkor för investering.

Exempel:

Grundarna har rätt att utse en styrelseledamot.
Investeraren har rätt att utse en styrelseledamot.
Styrelseordföranden ska väljas gemensamt.

Själva styrelsevalet sker formellt på bolagsstämman. Aktieägaravtalet kan ändå förplikta parterna att rösta på ett visst sätt.

3. Röstning på bolagsstämma

Aktieägare kan komma överens om hur de ska rösta i specifika frågor.

Detta kan vara användbart för beslut om:

nyemissioner,
försäljning av verksamheten,
större lån,
ändringar i bolagsordningen,
fusioner eller fissioner,
utdelning,
val av styrelse,
bolagets upplösning.

Sådana bestämmelser kan skapa förutsägbarhet. Samtidigt bör de inte vara för rigida. Bolaget kan utvecklas och parternas behov kan förändras.

4. Arbetsskyldigheter och förväntat bidrag

I många startupbolag är kapital inte det enda viktiga bidraget. Bolaget byggs ofta på att aktieägarna själva arbetar i verksamheten.

Aktieägaravtalet bör då reglera vad som förväntas.

Exempel:

Måste alla grundare arbeta heltid?
Kan en aktieägare ha ett annat jobb vid sidan av?
Vad händer om en aktieägare slutar bidra?
Ska arbete kompenseras genom lön, aktier eller båda?
Vad händer om en aktieägare blir allvarligt sjuk?

Detta är ofta en av de viktigaste delarna av ett aktieägaravtal. Många konflikter uppstår eftersom parterna har olika uppfattning om hur mycket varje person faktiskt förväntades bidra med.

5. Vesting och good leaver/bad leaver

För startupbolag kan det vara relevant att komma överens om vesting. Det innebär att en aktieägares rätt att behålla aktierna fullt ut tjänas in över tid.

Tanken är enkel: Om en grundare får en stor ägarandel eftersom han eller hon förväntas arbeta i bolaget i flera år kan det vara orimligt att personen behåller hela andelen om hen lämnar efter kort tid.

Aktieägaravtalet kan därför reglera att aktier helt eller delvis kan köpas tillbaka om aktieägaren lämnar.

Man skiljer ofta mellan:

good leaver – aktieägaren lämnar av acceptabla skäl, till exempel sjukdom eller enligt överenskommelse,
bad leaver – aktieägaren lämnar i strid med avtalet, avskedas på grund av misskötsamhet eller agerar illojalt.

Priset för aktierna kan skilja sig åt i de två situationerna. En good leaver kan till exempel få marknadsvärde, medan en bad leaver måste sälja till ett lägre pris.

Sådana bestämmelser bör utformas noggrant. De kan få stora ekonomiska konsekvenser.

6. Försäljning av aktier och företrädesrätt

Aktieägaravtalet bör reglera om aktier får säljas fritt, eller om de andra aktieägarna ska ha rätt att köpa först.

Detta kan omfatta:

företrädesrätt,
samtyckeskrav,
tag-along-rättigheter,
drag-along-rättigheter,
förbud mot försäljning under en viss period,
krav på att en ny aktieägare ansluter sig till aktieägaravtalet.

I små bolag är det ofta viktigt att kontrollera vem som kommer in i ägarstrukturen. Om du startar bolag med en eller två andra vill du normalt inte att en av dem fritt ska kunna sälja sina aktier till en okänd tredje part.

7. Tag-along- och drag-along-rättigheter

Tag-along-rättigheter innebär att minoritetsaktieägare kan kräva att deras aktier säljs på samma villkor om majoriteten säljer.

Detta skyddar minoriteten från att bli kvar med en ny kontrollerande ägare som de inte valt.

Drag-along-rättigheter innebär att minoriteten kan tvingas sälja om en tillräckligt stor majoritet vill sälja bolaget.

Detta kan vara viktigt för att göra bolaget säljbart. En köpare vill ofta förvärva 100 procent av aktierna. Utan drag-along-rättigheter kan en liten minoritet blockera en försäljning.

Båda mekanismerna bör regleras tydligt.

8. Finansiering och kapitalbehov

Bolaget kan behöva mer kapital. Aktieägaravtalet bör därför reglera hur framtida finansiering ska hanteras.

Relevanta frågor är:

Är aktieägare skyldiga att bidra med mer kapital?
Ska finansiering ske som lån eller nyemissioner?
Vad händer om en aktieägare inte kan eller vill delta?
Ska uteblivet deltagande leda till utspädning?
Vem kan besluta att ta in externa investerare?

Utan reglering kan kapitalbehov skapa konflikt. En aktieägare kan vilja växa snabbt och ta in kapital, medan en annan vill undvika utspädning.

9. Utdelningspolicy

Aksjeloven sätter gränser för när ett bolag får fördela utdelning. Bolaget måste bland annat ha tillräckligt eget kapital och likviditet.

Inom den rättsliga ramen kan aktieägarna ändå komma överens om en utdelningspolicy.

Exempel:

Bolaget ska i allmänhet återinvestera vinster under de tre första åren.
Ingen utdelning ska ske förrän vissa lån har återbetalats.
Om bolaget har vinster och tillräcklig likviditet ska en viss andel övervägas för utdelning.

Sådan reglering kan vara användbar om aktieägarna har olika mål. Vissa kan vilja ha regelbunden utdelning, medan andra vill ha tillväxt.

10. Konkurrens och lojalitet

Aktieägaravtalet bör ofta innehålla bestämmelser om konkurrens, lojalitet och sidoprojekt.

Detta är särskilt viktigt i små bolag där aktieägarna är aktiva i verksamheten.

Relevanta frågor är:

Får aktieägare bedriva konkurrerande verksamhet?
Får de äga aktier i konkurrenter?
Får de ta med sig kunder eller anställda till ett annat bolag?
Vad händer om en aktieägare startar ett nytt projekt på samma marknad?

Sådana bestämmelser får inte vara orimligt omfattande, men de kan vara viktiga för att skydda bolaget.

11. Sekretess

Aktieägare kan få tillgång till känslig information om bolaget, kunder, teknik, ekonomi och strategi.

Ett aktieägaravtal bör därför ofta innehålla sekretessbestämmelser. Detta är särskilt relevant när inte alla aktieägare arbetar i bolaget, eller när vissa också är involverade i andra verksamheter.

12. Dödsfall, sjukdom och skilsmässa

I små bolag kan stora problem uppstå om en aktieägare avlider, blir permanent sjuk, går i konkurs eller får aktier överförda till följd av skilsmässa eller separation.

Aktieägaravtalet kan reglera vad som händer i sådana situationer.

Exempel:

De andra aktieägarna har rätt att köpa aktierna vid dödsfall.
Aktierna ska värderas enligt en överenskommen modell.
Arvingar kan inte automatiskt träda in som aktiva ägare.
Aktierna måste erbjudas de andra aktieägarna innan de överlåts till andra.

Sådana bestämmelser kan kännas obekväma att diskutera medan samarbetet fungerar bra. Det är just därför de bör klargöras tidigt.

13. Tvistlösning och dödläge

Ett aktieägaravtal bör reglera vad som händer om aktieägarna hamnar i ett dödläge i en tvist.

Detta är särskilt viktigt i bolag med två ägare som har 50 procent vardera. Utan en mekanism för att lösa oenighet kan bolaget lamslås.

Möjliga lösningar är:

förhandlingsskyldighet,
medling,
ordförande med utslagsröst,
rätt eller skyldighet att köpa ut varandra,
budgivningsprocess mellan aktieägarna,
försäljning av bolaget om konflikten inte löses.

Bestämmelser om dödläge bör anpassas noggrant till bolaget. En mekanism som ser snygg ut på papper kan ge olyckliga resultat om parterna har mycket olika ekonomisk styrka.

14. Avtalsbrott och sanktioner

Aktieägaravtalet bör ange vad som händer om en aktieägare bryter avtalet.

Möjliga sanktioner är:

skadeståndsansvar,
vite,
skyldighet att sälja aktier,
förlust av särskilda rättigheter,
tillfällig förlust av avtalsenliga rösträttigheter,
uppsägning eller hävning av avtalet.

Ett praktiskt problem är att det ofta kan vara svårt att bevisa ekonomisk skada. Av den anledningen kan det i vissa fall vara klokt att komma överens om vite, det vill säga ett på förhand avtalat belopp som ska betalas vid vissa avtalsbrott.

Binder aktieägaravtalet nya aktieägare?

Som huvudregel binder ett aktieägaravtal inte automatiskt nya aktieägare.

Om en aktieägare säljer aktier till en tredje part bör avtalet därför kräva att köparen ansluter sig till aktieägaravtalet som villkor för överlåtelsen.

Detta bör också följas upp i praktiken. Det räcker inte att det bara står i avtalet. Vid en försäljning bör köparen faktiskt underteckna ett anslutningsavtal.

Om detta inte görs kan bolaget hamna med en ny aktieägare som äger aktier i bolaget men inte är bunden av aktieägaravtalet.

Har aktieägaravtal bolagsrättslig verkan?

Utgångspunkten är att aktieägaravtal inte har bolagsrättslig verkan. Det innebär att avtalet normalt inte binder bolagets organ på samma sätt som bolagsordningen.

Styrelsen ska värna bolagets intressen, inte enbart intressena hos de aktieägare som ingått aktieägaravtalet. Avtal mellan bolaget och dess aktieägare kan också kräva styrelsegodkännande enligt § 3-8. Om ett aktieägaravtal anger att styrelsen måste agera på ett visst sätt kan detta inte automatiskt åsidosätta styrelsens skyldigheter enligt bolagsrätten.

Detta är särskilt viktigt när bolaget har borgenärer, anställda eller minoritetsaktieägare som inte är parter i avtalet.

I vissa situationer kan ett aktieägaravtal ändå ha praktisk eller indirekt betydelse. Om alla aktieägare är parter i avtalet och avtalet gäller frågor som endast berör aktieägarnas egna intressen kan det i praktiken ha stark styrande verkan. Även då bör frågor som avses ha tydlig bolagsrättslig verkan i allmänhet tas in i bolagsordningen.

Kan ett aktieägaravtal skapa ett koncernförhållande?

I vissa fall kan ett aktieägaravtal också vara relevant för om ett koncernförhållande föreligger.

Enligt norsk bolagsrätt kan ett aktiebolag vara moderbolag om det genom avtal har ett bestämmande inflytande över ett annat bolag.

Detta kan vara relevant till exempel när en aktieägare genom avtal får rätt att kontrollera andra aktieägares röstning, så att aktieägaren i praktiken får bestämmande inflytande över bolaget.

Detta är inte den mest praktiska frågan i vanliga grundaravtal, men det visar att aktieägaravtal i vissa fall kan få effekter utöver det rent interna förhållandet mellan parterna.

Skatt och aktieägaravtal

Aktieägaravtal kan också ha skattemässiga konsekvenser.

I Rt. 2014 s. 760 Terratec gällde frågan anställda aktieägare som hade rättigheter enligt ett aktieägaravtal och senare tecknade aktier till nominellt värde. Målet gällde främst processuella frågor om vilka rättsliga argument som kunde tas upp inför domstolarna i ett skattemål, men det illustrerar en praktisk poäng: aktieägaravtal kan vara relevanta vid bedömningen av om en förmån är kopplad till anställning, kapital, risk eller andra omständigheter.

Detta är särskilt relevant när aktieägare också är anställda, konsulter, långivare eller garantier för bolaget.

Om en aktieägare får köpa aktier billigt, får särskilda teckningsrätter eller får andra ekonomiska förmåner bör det övervägas om detta kan få skattemässiga konsekvenser.

Aktieägaravtal eller bolagsordning?

En praktisk fråga är vad som ska finnas i bolagsordningen och vad som ska finnas i aktieägaravtalet.

Som en enkel tumregel:

Frågor som tydligt ska binda bolaget och nya aktieägare bör övervägas för bolagsordningen.
Frågor som främst gäller det interna samarbetet mellan aktieägare kan ofta regleras i aktieägaravtalet.
Känsliga eller kommersiellt privata frågor passar ofta bättre i aktieägaravtalet.
Frågor om överlåtelsebegränsningar, samtycke, företrädesrätt och aktieslag bör övervägas noggrant i relation till både bolagsordning och aktieägaravtal.

Ofta är den bästa lösningen en kombination. Bolagsordningen ger den övergripande bolagsrättsliga ramen, medan aktieägaravtalet reglerar detaljerna mellan ägarna.

Vanliga misstag i aktieägaravtal

Många aktieägaravtal skrivs för sent, för vagt eller för allmänt.

Vanliga misstag är:

Avtalet ingås först efter att en konflikt uppstått
Då är det ofta för sent. Aktieägaravtalet bör ingås medan parterna fortfarande är överens.
Avtalet beskriver inte vad aktieägarna förväntas bidra med
Om bidrag är viktigt bör arbetsskyldigheter och förväntningar regleras.
Det finns inga regler för vad som händer om någon lämnar
Detta är en av de vanligaste konfliktorsakerna i startupbolag.
Prisreglerna vid aktieöverlåtelser är oklara
Oenighet om värdering kan skapa långvariga konflikter.
Nya aktieägare inte krävs att ansluta sig till avtalet
Avtalet kan då gradvis förlora praktisk betydelse.
Avtalet inte samordnas med bolagsordningen
Konflikter mellan bolagsordning och aktieägaravtal kan skapa osäkerhet.
Avtalet är för komplicerat
Ett aktieägaravtal bör vara grundligt, men det måste också vara begripligt och användbart.

När bör du upprätta ett aktieägaravtal?

Du bör överväga ett aktieägaravtal om:

flera personer startar bolag tillsammans,
en eller flera aktieägare ska arbeta i bolaget,
vissa bidrar med kapital och andra med arbete,
du vill ha regler om företrädesrätt eller överlåtelsebegränsningar,
du vill reglera vad som händer om någon lämnar,
du planerar att ta in investerare,
bolaget ska äga värdefull immateriell egendom,
du vill förhindra att aktier hamnar hos utomstående,
du vill ha tydliga regler vid konflikt.

I ett bolag med en enda aktieägare behövs normalt inget aktieägaravtal. Men så snart det finns mer än en ägare bör frågan övervägas.

Sammanfattning

Ett aktieägaravtal är ett av de viktigaste dokumenten när flera personer äger ett bolag tillsammans.

Avtalet kan reglera ägarnas rättigheter, skyldigheter, röstning, arbetsinsats, aktieöverlåtelser, tvistlösning och vad som händer om en aktieägare lämnar eller vill sälja.

Samtidigt är det viktigt att förstå att aktieägaravtalet normalt endast binder parterna. Det ersätter inte bolagsordningen och binder inte automatiskt bolaget, styrelsen eller nya aktieägare.

Aktieägaravtalet bör därför utformas precist, anpassas till bolaget och samordnas med bolagsordningen.

När samarbetet fungerar bra kan ett aktieägaravtal kännas onödigt. I praktiken är det ofta just då det bör ingås.

Relaterade artiklar

Stift hjälper dig att starta rätt

Hos Stift hjälper vi dig att bilda norskt aktiebolag digitalt – från bolagsdokument till registrering i Foretaksregisteret.

Om det blir flera ägare bör du också överväga ett aktieägaravtal tidigt. Det skapar tydligare regler för samarbetet och kan förebygga konflikter senare. Kontakta oss för att komma igång.